Det är lite ironiskt att samtidigt som det började talas om pedagogiskt ledarskap i skolan så togs möjligheterna för det bort. Löjtnanten som blivit av med arbetet ansågs "extra bra som rektor då han skulle kunna förstå de som hade svårt" men han förstod förstås aldrig hur eleverna skulle kunna öka sina kunskaper. Det hängde förstås ihop med en arbetsgivare som inte ville ha kunniga rektorer utan ja-sägare för att kunna spara så mycket som möjligt. I DN kommer ytterligare en förklaring i
LF förstår inte skolans problem med förklaringar till varför förskollärare haft så lätt att bli rektorer på högre stadier. Lite utbyte av tjänster på lärarnas bekostnad. Hur ska vi kunna få ett modernt pedagogiskt ledarskap när den stora fackföreningen Lärarförbundet motarbetar det.
Hur kan Lärarförbundet fås till att idka lite självrannsakan, de pratar så mycket om att de är den stora fackföreningen? Hur kan detta ske utan det stora kriget mellan de två fackföreningarna och deras allierade? Hur kan det ske utan att lärare och elever hamnar våldsamt i kläm?
SvaraRaderaEn utmärkt fråga som även jag ställer i min blogg. :)
SvaraRaderaJag tycker om din blogg Helena och hoppas att vi blir många som ställer den viktiga frågan om hur vi får ett modernt pedagogiskt ledarskap.
SvaraRaderaHur lyssnar ledarskapet på majoriteten av lärarna som påverkas av förändringarna? Det har blivit alldeles för mycket av att lärare på helt andra stadier med andra elever uttalar sig i frågor som inte berör dem.
Tack Bombadill. Jag håller med dig helt och hållet. Vi ska själva få beskriva vår situation och vilka förutsättningar vi behöver för att kunna göra ett bra jobb. Bra chefer ger förutsättningar, för dialog och följer upp.
SvaraRaderaDet ska bli roligt med en kamp för uppföljning av vårt viktigaste uppdrag och ett ledarskap som lyssnar hela vägen upp till den som håller i pengapåsen.
SvaraRadera